246
Först i slutet av 1980-talet tar The Cell Group Church gestalt. Då
bryter Neighbour med Southern Baptist och tar till sig Tonnas tankar om
hur de kristna kallats ”to become a church”. Neighbour övertygas om att
ett paradigmskifte pågår, en andra reformation och är mån om att sprida
”vad Gud gör”. 1990 kommer resultatet av hans ansträngningar ut i form
av boken Where Do We Go From Here? År 1993 befinner sig Neighbour
för andra gången i Singapore och genomför tillsammans med Lawrence
Kong en konferens som kom att få avgörande betydelse för
utvecklingen. Ett tusental delegater tar med sig modellen hem och de
sätter snart igång med förändringsarbetet i sina hemförsamlingar.
I slutet av 1990-talet har Neighbour under många och intensiva resor
mött en stor öppenhet för sin undervisning men också ett antal varianter
på cellkyrkor, inte minst inom de institutionella kyrkorna och
samfunden. Vid den här tiden skrivs böcker om cellkyrkorörelsen i dess
vidare mening och forskare börjar uppmärksamma fenomenet.
Neighbour framställer The Cell Group Church som den enda vägen.
Modellen är radikal och ideal och det blir svårt för människor att
förverkliga Neighbours tankar. Om en alltför stor diskrepans uppstår
mellan verklighet och idel uppfattas detta i regel som en brist eller
svaghet. Neighbour tvingas först att ange orsaker till misslyckanden,
men väljer sedan att backa på ett antal punkter. Det gör att modellen
visar vägen för nya modeller, – om än med hjälp av samma principer.
Jag vill därmed påstå att cellkyrkorörelsen omkring och efter
konferensen i Singapore år 1993 utvecklats på ett sätt Neighbour inte
kunnat förutse. I stället har rörelsen påverkat Neighbour och dennes
modell i flera avseenden.
Det finns, menar jag avslutningsvis, framför allt två kriterier som är
särskilt viktiga för att pröva den lokala cellkyrkan i ett pluralistiskt
samhälle. De rör missionen och ekumeniken. På vilket sätt missionerar
cellmedlemmarna? Och hur förhåller sig cellmedlemmarna de facto till
övriga kyrkor och samfund i staden? Båda dessa kriterier är relevanta för
ett postmodernt och pluralistiskt samhälle. Det ligger utanför den här
avhandlingens ramar att fördjupa denna diskussion, men ett resultat av
detta inledande resonemang är att den sortens prövningar som Souter
och Tillin gjort är alldeles otillräckliga.
Comments to this Manuals